Det är så hilma svårt att förstå att du aldrig kommer tillbaka.

Vem ska nu baka den bästaste kladdkakan på hela jorden på min födelsedag?
Vem ska nu baka de där tjocka pepparkakorna av hembakad pepparkaksdeg och de där lussebullarna som vi alltid äter på lucia?
Vem ska nu laga risgrynsgröten vi alltid äter på julafton?
Vem ska vi nu gå till på höstmârten och äta kålsoppa hos?
Vem ska ställa upp och köra i regn och rusk när ingen annan kan?
Vem ska ta hand om tvätten och disken här hemma fast att mamma klarar det fint alldeles själv?
Vem ska jag nu skälla på när katten får mat fast att han nyss ätit?
Vem ska jag nu måla påskbrev med?
Vem ska jag gå till för prata om livet och dricka festis?
Vem ska jag nu åka med till Gustavsfors för att samla smågrodor?
Vem ska nu läsa Lilla Lotta för mig, även om du egentligen slutade läsa den för mig för flera år sedan?
Vem ska jag nu gå och vinna tio kronor på en Tialott med?
Vem ska nu alltid stå i fönstret och vinka åt mig när jag åker?
Säg mig vem!

Det finns så otroligt mycket jag kommer sakna med dig mormor, listan kan göras oändlig. Jag kan inte förstå att du är borta. Fast jag vet att du ändå alltid är med mig, på något vis. ♥


Ur en tidning hade du klippt ut och sparat en dikt i en ask:

Den dagen jag går för att ej vända åter,
jag vill att Ni minns mig precis som jag var.
Det blir bara värre, mina kära om Ni gråter,
för inget kan ändra det öde vi har.
Den dagen Ni står här och kanske mig saknar,
jag vill att Ni lever och livslusten har.
Mina älskade, kära, jag vill att Ni vaknar,
och lever de dagar, all tid Ni har kvar. 

Mormor, jag vet att du menar vartenda ord, och jag ska göra allt för att leva upp till det du vill. Men att gråta - det måste jag få göra.


Åh, vad jag kommer sakna dig älskade mormor!
Jag kommer förevigt att älska dig för den underbara mormor du alltid varit.
Ingen mormor är så bra som du! ♥

Någon dag ses vi igen... ♥