Och nu är det så här va, att eftersom jag inte hittade några toppenbilder där alla kunde vara med, så saknar jag några personer på det lilla kollaget jag knåpade ihop – MEN; gråt inte för det, vi vet vart vi har varann ändå (eller hur!?)! ;)

Jag kan inte säga annat än; vad vore man utan vänner? Låter klyschigt, men så är det.
Hittade ett citat som jag verkligen fastnade för, det stämmer in så bra med tanke på hur allting hela tiden förändras, särskilt just nu med tanke på de gymnasieval vi gjort och det som väntar efter gymnasiet (jobb/plugg/flytt), och att vi alla går våra egna vägar:

“Even though we've changed and we're all finding our own place in the world, we all know that when the tears fall or the smile spreads across our face, we'll come to each other because no matter where this crazy world takes us, nothing will ever change so much to the point where we're not all still friends.”