Igår tog jag och min Robin tåget till Göteborg för att gå på Liseberg! :D
Perfekt väder för en heldag på Liseberg skull det bli - soligt med några enstaka moln. Dock var vi inte riiiiiktigt de enda som insett detta verkar det som. Men vi återkommer till det... ;)

Vi börjar från scratch. Efter att ha varit uppe vid klockan kvart i sex, och stressat till tåget som gick klockan fem i sju var vi framme i Göteborg vid halv tio. Liseberg öppnade elva så vi hade god tid på oss. Vi käkade först på Burger King och begav oss sedan ut i storstaden som två äkta turister - med kartan i handen och en ryggsäck på ryggen. Det enda som fattades var kameran runt nacken och magväskan.
Eftersom jag ogillade att se ut som en turist (vi var ju trots allt bara i Göteborg, man borde ju nästan känna sig som hemma där) så struntade vi i kartan och gick lite på känslan.
Vi visste att vi skulle framåt och till vänster (från det hållet vi då stod), tänkte att vi kunde ta upp kartan lite senare om det började kännas fel, och vi började knalla.
Vi gick rakt - det kändes bra. Kom fram till en liten kanal och där tyckte vi det passade jättebra att gå vänster.
Vi knallade på i tron om att vi gick åt rätt håll. Det enda problemet var att vi helt plötsligt kom fram till Centralstationen igen!
Fast att det känts så rätt! Så jag tog upp kartan och upptäckte att även fast vi gått åt vänster, hade vägen samtidigt gått bakåt (fattar ni hur jag menar?).

Så där stod vi, på samma ställe där vi börjat! Haha!

Jag fick en liten Monopol-känsla, ni vet: "Tag en tripp till Östra station Centralstation. Om ni passerar Gå, inkassera kr 4000."

Synd att det inte gällde i verkligheten (och att inte Monopol utspelade sig i Göteborg istället för Stockholm), för vi hade då garanterat passerat Gå! (Vi gick ju ett helt varv runt ni vet!) Och kr 4000 i fickan hade då inte suttit fel!

Efter den lilla missen, vilken vi inte längre talar om, fick vi lov att ta en titt på kartan och vi började återigen bege oss mot Liseberg. När vi väl (med lite hjälp från kartan dock) hittat till Hotell Liseberg (som faktiskt ligger en bra bit från Liseberg) kände jag igen mig och vi kunde lägga ner kartan. Nu var ju ju lätt som en plätt!  :D

Väl framme vid vårt mål, 30 min till godo innan det öppnade, inser vi att vi inte är de enda som tyckt att det var en bra dag för Liseberg. Kön utanför entrén var huge!

Från 11-19 var vi där, alltså åtta timmar, och vad hann vi med? Jo:
Balder  x1, Kanonen  x1, Höjdskräcken  x1, Spin Rock  x1, Någon-ny-kines-grej-som-jag-inte-minns-namnet-på  x1 samt att vi gick Gasten en gång och såg på 3D-bion en gång.
Visst, vi gick ju runt och spelade på hjul och sånt, satte oss och tog en glass och väntade även på mat i en-hel-jävla-evighet en gång... men FEM karuseller + Gasten + 3D-bion på ÅTTA TIMMAR.... är det rimligt!!??

Men vi hade ju i alla fall tur med vädret! :P

Och även om vi inte hann med så mycket som vi velat så var det ändå en supermysig dag med min pöjk. :D
Dagen var ju egentligen toppen!

Så varför klagar jag?

Det är nästan så att en tår rullar ner för min kind när jag läser det!
MEN, detta för mig även in på något annat att tala om. Nämligen historien om varför kräftstjärtarna kom in i bilden.

Jo, mina vänner, saken var den att jag och josefin stod och samtalade i josefines kök om något ytterst viktigt.
När konversationen leder mot sitt slut, och det är dags att gå in i vardagsrummet igen för att svänga våra lurviga, tar jag ett steg och helt plötsligt ligger jag där på golvet i kräftstjärtar. Någon idiotjävel hade haft sönder en jävla kräftstjärtsburk i kylskåpet och på golvet ligger sånt där slem, HALT SOM FAN, och några kräftstjärtar.
Klart att det är jag som halkar i det!

Efter denna händelse kommer kräftstjärtar alltid ha en speciell plats i våra hjärtan! Så mycket glädje de skänkt oss i våra liv (jag menar det, för fy fan vad vi skrattade) !
Dock fick jag stå ut med en svullen stortå. Har även lite ont i den än idag.
Hela situiationen är förbannat komisk: någon spiller kräftstjärtar (och just kräftstjärtar av allt som finns att spilla!), en oskyldig jennifer halkar i kräftstjärtarna, får ont i stortån (tår är också jävligt komiska!).

Kräftstjärtar in my heart! <3

På min "att göra innan jag dör"-lista (jovisst, jag har en sån) finns "vara vaken i 48 h i sträck" med.
När klockan närmade sig två på lördagsnatten (eller blir det söndagsnatten? söndagsmorgonen?...) bestämde jag och Jennifer oss för att satsa på att kunna stryka den punkten från listan. Eftersom vi ändå skulle upp vid sju och kolla på en fotbollsmatch tyckte vi att det inte var någon idé att sova alls. Och när vi ändå var igång, varför inte satsa fullt ut!?

Så vad fasen gör man klockan tre på natten en ganska död utekväll i Säffle?
Jo, detta har såklart vi svaret på! - Kundvagnsrace!

Att palla bär är också en utmärkt idé!
Och att ta något varv i rondellen med cykel funkar också.

Klockan sju begedde vi oss som planerat mot Sporthälla för att kolla på en fotbollsmatch (som dock inte började förrän vid åtta, men vill man ha de bästa platserna gäller det att vara där i tid! ;) Fast... det var ju egentligen inte det som var anledningen. Den korrekta anledningen var att Jennifer ville träffa hennes pojkvän/pöjk/böbbe innan han skulle börja värma upp och spela.)
När klockan började närma sig nio kunde vi tänka - "Bara någon timme kvar så har vi varit uppe i 24 h. Då har vi ju bara 24 kvar!" samt "Nu tänker vi - snart har det gått 24 h - tänk då när vi sitter här IMORRN, ja då kan vi tänka - snart har det gått 48 h!". Vi var peppade som fan på att klara det!

När jag anländer hemma vid halv tio - tio ungefär (då utan min käre kamrat) och mamma får reda på vårt stölleprov blir hon minsann inte på något topphumör! Hon påpekar hur jag brukar bli när jag inte sover ordentligt och menar att det är hon och pappa som ska få stå ut med mig efteråt! ;)
Så jag ställs inför ett val: inte sova - inte gå ut ikväll eller sova - få gå ut ikväll.
Valet blev att sova.
Jag vet, det känns skamligt att behöva säga det! Men det kommer fler gånger! Det är ju trots allt något jag MÅSTE göra innan jag dör. Annars är mitt liv inte fulländat. ;)

Nej nu, gott folk, insåg jag precis att jag hade bråttom!
Dags att fräscha till liket lite innan jag drar iväg...
Közz!

Efter att jag och Jennifer visat prov på våran oerhörda talang för gocartkörning fick vi även upptäcka ännu en talang!
Att karaoke är för amatörer är bara nonsens! Karaoke kan även utövas av de mest talangfulla sångare utan några som helst problem. Och självklart pratar jag om oss.
Vilken röst, vilken stämma! Att vi är sjukt bra dansare också, som minsann vet hur en musikvideo ska göras, gör ju inte saken sämre!

Får vi lov att bjuda på en musikvideo till debutlåten med Jennifer & Jennifer!?
Håll i hatten!

Känns som jag har massa att berätta, så jag får dela upp det i flera inlägg. ;)

Fredagen började rätt segt, men när pappa utmanade mig i gocart blev det taggning i bött minsann!
Jag var givetvis tvungen att ha ännu en motståndare, jag jag kunde skryta med min vinnarglans lite extra efteråt när jag tagit hem racet. Jennifer Carlsson fick bli min värdige motståndare.

Pappa nämnde ju inte bara ett par gånger, utan en hel del gånger, att han längtade efter att få tvåla till oss. Han hade förtippat sig själv som vinnare och var övertygad om att så var fallet - ack vad han misstog sig!

Vad min stackars far inte visste var att dessa två brudar ovan, var de vassaste, hetaste, mest förtjuuusande (och allra mest dom mest skillade) gocartförarna i landet!
Vi slog honom båda två, ooohja vi slog honom rejält! Moaahaha!
Men vi måste ju även förstå att pappa fick en av de sämre gocartsen - javisst pappa vi säger så *klapp på axeln*!

Utmana oss i gocart, och du möter döden!
So long suckas!

Då har man skaffat sig en blogg då.
Ingen färdig bloggmall dög åt mig, den bästa ska även det bästa ha, som ni vet! ;)
Så jag fixade till mig en egen design i rooooosa, yes we like it!
Flashy! :)

(Just det, bör även påpeka att kommentar-sidorna dampar lite.. menyn till höger blir halvtransparent, men texten finns att där någonstans, man får bara titta lite mer noggrannt! ;) Får väl försöka fixa det någon gång..)

Så, vad ska då denna blogg handla om?

Min väg till kändisskap.. fast vänta nu, jag har ju redan hundratals drgelande fans som springer efter mig på stan!
Mitt hårda liv som kändis då kanske? Jag måste ju erkänna att det tär på kroppen att behöva stå ut med alla fans och papparazzis hela tiden!
Eller varför inte en modeblogg? Om det är någon som vet hur man klär sig så är det väl jag!
Humm, känns fortfarande inte helt rätt..
Min väg till rikedom möjligtvis!
Visst, jag har ju redan en eller två miljoner liggandes på hyllan, men vad är det att komma med? Här snackar vi biljoner-triljoner - det är vad jag kallar rikedom!.. lite mer min stil även!

Dock kan väl hända att jag överdrivit en smågnutta nu... Vad jag menar är att allt jag sagt möjligtvis inte är 100% sanning. Men vem gillar inte att krydda till det lite, huh?

Så vad det egentliga svaret på frågan är... det vet jag inte riktigt.
Jag får lov att citera min gode vän, Salvador Dali - "allrahelst minns jag framtiden".
Vad nu det hade med saken att göra.. but WHATEVVAH!

I'm a wierdooo..
Közz!